"Upptäckt som ger våren en ny chans"

Av Karin Diffner

Jag hör inte till de första som skriker av upphetsning när vårsolen skickar in sina obarmhärtigt avslöjande strålar genom strimmiga fönster.

Missförstå mig inte; jag är ingen vårhatare som vill göra livet surt för 95 procent av befolkningen som längtat efter denna tid i över 300 dagar.

Nej, även jag tycker faktiskt om att slänga av mig tunga vinterjackor och kunna vara ute på kvällarna.

Men någon vårälskare är jag inte – även om jag önskar att jag skulle vara det. Jag skulle också vilja njuta av vårens första primörer, kasta mig i trädgårdslanden med renskrattan i högsta hugg och fräscha till mig själv med ny frisyr och senaste vårstassen.

Men icke. Jag är för trött, för utarbetad och det är för mycket som händer både på arbete och på fritid.

Uppdragen på jobbet fylls på i en aldrig sinande ström, trädgårdsprojekten hopas, barn tar examen, släktingar ska firas och allt, precis allt, ska vara färdigt före midsommar.

Och så ska man njuta också …

Med åren har ett slags acceptans kommit om att allt inte behöver vara så perfekt och att jag själv inte måste tycka att våren enbart är underbar. Jag har också insett att det faktiskt finns fler som inte är odelat förtjusta i den hetsiga månaden maj. Och alla behöver faktiskt inte älska våren till hundra procent heller.

Det är dock ett fenomen som tidigare nästan gått mig förbi i mina otillräckliga försök att hinna med – och uppskatta – allt. Och det är de blommande träden!

Jag vet inte varför jag inte tänkt på dem under större delen av mitt liv, men nu sedan några år ser jag dem verkligen. Och jag kan njuta av dem också! Halleluja!

Först brister de japanska körsbärsträden ut i rosa explosioner, därefter kommer de svenska vita. Och strax blommar plommonträden, hägg, paradisäpplen och alla underbara vanliga äppelträd som nästan skymmer himlen med sina söta små vit-rosa blommor.

Och till de blommande träden – och buskarna – hör ju alla surrande, pollinerande insekter.

Så nu nöjer jag mig med att älska vårens blommande träd någon minut här och där, då jag ser dem på avstånd eller kommer så nära att jag kan dofta och lyssna på dem.

Det får bli min lilla hyllning till våren och sedan väntar jag på att allt och alla ska lugna ner sig igen.