"Är glaset halvtomt eller halvfullt?"

Av Niclas Bergvall

Tiden rusar. Och den går inte stanna. Ja, det är helt omöjligt.
Kanske har någon gjort ett vetenskapligt försök att få stopp på tiden som är så viktigt för oss alla. Meningslösa försök antar jag.

Men ett kortsiktigt sätt är att gå ut i skogen, sätta sig på en stubbe och njuta av tystnaden. Då rusar inte tiden. Men det blir förstås ohållbart i längden och det är en handling som innebär att alla måsten inte blir utförda.

Vår tid här på jorden är kort och i en historisk aspekt är det bara en blinkning.

Jorden har funnits i 4,5 miljarder år – människan i 300 000 år.

För att bättre kunna förstå hur kort tid vi människor vandrat omkring på Tellus skriver jag detta: Om jorden har funnits i ett dygn (24 timmar) har människan varit här i sex sekunder.

Vi är trots allt bara en liten parentes i det som sker runt omkring oss.

Frågan är vad vad vi gör av den tid vi har här. Hur tänker du när du vaknar på morgonen, är glaset halvtomt eller halvfullt?

Ska jag vara positiv eller negativ – glad eller ledsen?

Ska jag se möjligheterna eller helt enkelt ligga kvar i sängen?

Ja, jag vet – det är inte alltid så enkelt att kliva upp med ett leende. Alla drabbas vi av sorger och bakslag, så är livet.

Men tiden tar ingen hänsyn till det, den tickar på dag efter dag.

För oss som passerat mer än halvvägs in i livet så känns det som att tiden går fortare, den springer fram.

Men finns det en förklaring?

Kanske minns du barndomen när sommarloven var långa, ja nästan som en evighet.

Sommaren 2025? Poff, så var den över.

Ju äldre man blir desto fortare rusar klockan fram och det beror på att våra veckor ser likadana ut. Lite som i filmen ”Groundhog Day” (”Måndag hela veckan”) med Bill Murray och Andie MacDowell från 1993.

Då återupplever Phil Connors (Murray) samma dag om och om igen.

Lite så känns det nog för oss alla när det blir måndag, tisdag, onsdag ...

Phil Connors lyckas dock ta sig ur tidstoppet efter nästan 34 år och det tack vare att han blev en bättre människa.

Fortast går tiden när jag tittar på fotboll eller hockey och mitt lag ligger under när några minuter återstår.

Då springer tiden.

Precis lika sakta går den när favoritlaget leder i slutskedet av en match.

Kontentan av det hela är att se varje dag som en möjlighet, något som min vän Pelle predikat varje dag.

Pelle är en ja-sägare, han hakar på nästan allt och har förstått att det är detta vi får – sen är det den eviga vilan som gäller. ¦