"Sträck på er, alla föreningshjältar!"

Av Par Sonnert

I våras laddade jag för en helg som var mer späckad än vanligt. På lördagen väntade åtta timmars fotbollstränarutbildning (det första av två heldagspass), och på söndagen ett två timmar långt årsmöte i en idrottsförening, där jag varit sekreterare sedan 2008.
I början av samma vecka plingade det till i mejlkorgen. Dagordningen till torsdagens ledarmöte hade anlänt.

Sammanlagt lade jag denna vecka nästan tolv timmars ideellt arbete för två av de föreningar (IK Segro och IF Tunabro) som jag är engagerad i.

Ett extremfall för min egen del men tolv timmar i veckan är vardagsmat för många andra eldsjälar där ute som bär hela Föreningssverige på sina axlar.

Allt oftare hör jag dessvärre, både i min yrkesroll som journalist och privat, representanter från olika föreningar vittna om att det är svårt att hitta folk som vill engagera sig ideellt.

En ordförande sammanfattade det med att i stället för att fråga: ”Vad kan jag hjälpa till med?” frågar folk numera: ”Jaha, vad får jag för det då?”.

Som heltidsarbetande småbarnsförälder är det en utmaning att få det så kallade livspusslet att gå ihop, inte minst när man dessutom är engagerad i flera olika föreningar. Samtidigt vill jag dra mitt strå till stacken för att möjliggöra för barn och ungdomar att syssla med det roligaste jag vet; idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet.

Jag har även engagerat mig inom handbollen, något motvilligt ska erkännas. Men när det behövdes fler ledare till den yngsta gruppen föll jag till föga. Att knattarna inte får spela handboll för att det saknas ledare? Kommer inte på fråga. Att jag har noll erfarenhet av att spela handboll? Spelade ingen roll.

Ledaruppdraget innebar att jag fick möjligheten spela ledarmatch vid Borlänge Handbollsklubbs avslutning. Då alla spelare skulle vara utklädda lånade jag en pingvindräkt av min vän Fredrik.

Lokalt i:s pingvinklädde krönikör bänkade sig själv i handbollsdebuten i Maserhallen. (Obs: Bilden har redigerats via ett AI-verktyg, som gjort barnen på läktaren oskarpa). Foto: Ingela Sönnert

Inledde givetvis på bänken. Väl på planen gömde jag mig längst ute på kanten, för övrigt på samma kant som en annan pingvin i motståndarlaget, och hoppades att det inte skulle framgå alltför tydligt att jag inte alls kan spela handboll.

Så om du som läser detta har lite tid över, och möjlighet att engagera dig, så finns det MASSOR av föreningar där ute som skriker efter folk som vill engagera sig i någon form. Allt engagemang, stort som smått, är välkommet. Det är bara att välja och vraka, utifrån dina egna intressen. Det kan inte sägas för många gånger att ju fler man är, desto mindre jobb blir det.

Och är du redan en av alla föreningshjältar, som engagerat dig på något sätt: Sträck på dig! Du gör ett fantastiskt viktigt jobb!