Livsviktig insats under cykelloppet

Av Malin Westling

FALUN. Mikaela Näslund och hennes sambo Björn Lindström, båda från Falun, cyklade tillsammans med tusentals andra deltagare Vätternrundan i mitten av juni i år.
Men det som började som ett vanligt cykellopp blev i stället en kamp mellan liv och död då en man framför dem plötsligt föll ihop på sin cykel.

Några mil efter Jönköping, drygt tio mil in i loppet, såg de en cyklist som kämpade ovanligt hårt i en uppförsbacke.

– Vi hörde hur hans kompisar peppade honom. De ropade att han skulle kämpa på och att han orkade. Någon puttade honom till och med lite i ryggen. Vi sade till varandra att han såg ut att ha det väldigt tufft, berättar Mikaela.

Minuter senare kom de ikapp samma grupp igen.

– När vi var ungefär tio meter bakom såg jag hur mannen föll åt sidan. När kroppen vred sig såg jag hans ansikte. Han var gråblek, nästan grön i huden och helt tom i blicken.

Som sjuksköterska förstod Mikaela direkt vad som höll på att hända.

– Innan han ens hade ramlat av cykeln ropade jag “Hjärtstopp! Starta HLR!”, berättar hon.

Paret kastade sig av cyklarna. Mannen som fallit, 47-årige Mikael, satt fast med hjälmen i styret. Sekunden senare påbörjades hjärt- och lungräddning.

Under 8,5 minuter turades cyklister om att göra kompressioner medan Mikaela ledde arbetet och Björn, som jobbar som läkare på en vårdcentral i Falun, säkrade luftvägen. När räddningstjänsten kom fram kopplades en hjärtstartare på.

Efter den första stöten hände ingenting men innan en andra stöt hann ges började Mikael röra på sig.

– Först förstod jag inte vad som hände. Sedan försökte han sätta sig upp. Då insåg jag att han var tillbaka, säger Mikaela.

Mikael Wallsten. Foto: Privat

Den drabbade mannen heter Mikael Wallsten, en trebarnspappa från Vadstena. I dag minns Mikael fortfarande ögonblicket innan allt blev svart.

– Jag hade känt mig lite tung i andningen under en tid, men trodde att det berodde på en långvarig förkylning. Under loppet blev det bara tyngre och tyngre. I backen utanför Jönköping tog krafterna plötsligt slut, berättar Mikael.

– Min kompis kom upp bredvid mig och försökte hjälpa mig genom att putta på ryggen. Men jag fick ingen kraft alls. Jag sade till honom att det inte gick längre.

Det sista orden Mikael sade innan allt blev svart var “Nu dör jag”.

När han vaknade igen låg människor runt omkring honom på vägen.

– Jag hade så fruktansvärt ont i bröstet och kunde inte förstå varför det var så mycket folk runt mig. Jag trodde att jag hade svimmat. Sedan berättade de att jag hade haft hjärtstopp och att de gjort HLR på mig.

LÄS MER: Fler lokala nyheter hittas HÄR.

Senare fick han veta att orsaken var en hjärtinfarkt orsakad av ärftligt trånga kranskärl.

– Läkarna sa att det här kunde ha hänt när som helst. Mina värden var bra och jag lever ett aktivt liv. Det är det som är så skrämmande.

I dag är han fylld av tacksamhet, han var död i nästan åtta minuter.

– Det är nästan omöjligt att förstå vilken tur jag hade. Att det hände just där. Att jag föll i en uppförsbacke och inte i en nedförsbacke i 35 kilometer i timmen. Och att det råkade finnas en sjuksköterska och en läkare precis bakom mig.

Han blir tyst en stund.

– Jag har dem att tacka för att jag lever. Hade de inte agerat så snabbt hade jag förmodligen inte suttit här i dag, säger en märkbart tagen Mikael.

När tidningen träffar Mikaela är hon på väg att hålla en utbildning i barn-HLR för ledare inom fotboll. För henne har händelsen blivit ännu ett bevis på varför kunskapen är så viktig.

– Man vet aldrig när man kommer att behöva den. Vi trodde att vi skulle cykla Vätternrundan. Plötsligt stod vi mitt i ett hjärtstopp.

Mikaela Näslund är både sjuksköterska och utbildare inom HLR. För henne har händelsen på Vätternrundan blivit ännu ett bevis på varför kunskapen är så viktig. Foto: Malin Westling

Hon hoppas att berättelsen ska få fler att gå en HLR-utbildning och våga agera när något händer.

–Det viktigaste är inte att göra allting perfekt. Det viktigaste är att man gör något.

Mikael håller med.

– När jag föll av cykeln stannade människor för att hjälpa. De gav allt för att rädda livet på en person de aldrig träffat. Just det vill jag att människor tar med sig. Hur viktigt det är att gå en HLR-kurs och att våga utföra det.

För Mikaela är det kanske den största lärdomen av allt.

– Vi behöver hjälpa varandra mer. Det handlar inte bara om HLR. Det handlar om medmänsklighet och om att stanna upp när någon behöver hjälp.

Tack vare det modet, kunskapen och ett fantastiskt lagarbete kan Mikael i dag fortsätta vara pappa till sina tre barn.