”Vattnet rinner olika för de så kallade kändisarna”

Av Niclas Bergvall

” Nej, det här är ingen skvallerspalt, men jag vill försöka förstå hur media och alla som följer medieflödet är snabba att döma och kasta bort.”
Lokalt i:s Niclas Bergvall skriver denna fredag om kokain och dopning och vad följderna blir och inte blir.

Artisten och vinnaren av Eurovision 2015, Måns Zelmerlöv, har klivit i klaveret.

Och det ordentligt.

Kokainintaget har pågått en tid, något han har erkänt, och dessutom har Måns hustru Clara anmält honom för relationsvåld.

Nej, det här är ingen skvallerspalt, men jag vill försöka förstå hur media och alla som följer medieflödet är snabba att döma och kasta bort.

Jag har inte lyssnat så mycket på Måns (jag är mer åt det punkiga hållet), men vinnarlåten ”Heroes” var något som fastnade på näthinnan.

Mycket mer än bastupojkarna från Finland som ska representera Sverige i Eurovisionsfinalen om bara några veckor.

Är det slut för Måns nu, är karriären över?

Ingen aning, det beror givetvis på vad som sker med åtalet om relationsvåld.

Oavsett så rinner vattnet olika för de så kallade kändisarna oavsett om de är skådespelare, musiker eller idrottare.

Ett exempel på en som kastades bort utan att vi hann blinka var häcklöperskan Ludmila Enquist.

Hon ertappades 2001 med att ha tagit anabola steroider för att bli en bra bobåkare och vara med på olympiska spelen 2002.

Sen var det roliga slut för Ludmila som under några år var en av Sveriges mest populära idrottare.

Detsamma gäller en annan häcklöpare, Sven Nylander.

Den eviga fyran, som han kallades, blev ertappad och fälld 2006 för att ha tagit kokain tillsammans med bland andra sprintern Patrik Lövgren.

Tack och hej blev det för duon.

Även Patrik Sjöberg var inblandad i detta och blev ertappad.

Han försvann inte ur medieflödet, men han erkände direkt - det gjorde inte Nylander…

Ni minns väl Haparandasonen och brottaren Tomas Johansson som alltid fick stryk av ryssen Karelin?

Giganten Karelin som vann allt (utom vid OS i Sydney 2000 då en okänd amerikan vid namn Rulon Gardner vann guld) och som alltid bollade med Johansson.

Johansson gillades av alla, han var lite en av nallebjörn för det svenska folket.

Det blev en del medaljer och när det var dags för olympiska spelen 1984 i Los Angeles ville han ta det efterlängtade guldet.

Men skador ställde till det och i ivern om att nå den stora framgången tog den då 22-åriga Johansson anabola stereoidier.

Han tog silver på OS men åkte dit och erkände direkt.

Johansson blev avstängd och karriären var förstås över.

Icke!

Johansson tog straffet, kom tillbaka och vann ett VM-guld 1986 i Budapest och dessutom OS-medaljer 1988 och 1992.

Tilläggas kan att när Johansson vann VM-guld 1986 var inte Karelin med, han slog igenom två år senare.

Men inte nog med att Johansson kom tillbaka och levererade, han tilldelades även Svenska Dagbladets Bragdmedalj för VM-guldet.

Så här i efterhand ett mycket konstigt beslut av juryn.

Hur tänkte de?

Två år efter avstängningen, som var 18 månader, var han bäst av alla i Sverige.

Men tiden har förändrats och det med all rätt.

Å andra sidan hade Johansson erkänt sin dumhet och tagit sitt straff.

Men att en dopingavstängd idrottare i dag skulle komma tillbaka och prestera och sen vinna Bragdmedaljen finns inte på kartan.

Rätt eller fel?

Jag vet inte vad jag ska tycka.

Nu är inte Måns Zelmerlöv någon idrottare, men frågan är om publiken åter kan ta honom till sitt hjärta.

Och hur det än är eller blir så är det bara tragiskt med tanke på att det finns barn inblandade.

Skådespelaren Mikael Persbrandt och artisten Tommy Körberg är exempel på att det går att komma tillbaka trots kokaindomar.

Ja, det finns fler exempel, men vi stannat där.

Hetast just nu.

Jag kör på IK Brage, herrarna har två raka segrar i Superettan och damerna är obesegrade i division 1.

Kallast just nu.

När ska Leksands IF förstå att kan inte kan handla för mer än så mycket pengar som plånboken innehåller?