Banner Zone 2 |
Banner Zone 3 |
Banner Zone 1 |
AVESTA. Världen har drabbats av fotbollsfeber. Överallt i stugor, på stan och på landet tycks VM engagera människor, som hejar, jublar, bitar på naglarna, eller bara ängslas över resultat och spelskicklighet. Men den glädje - oavsett mål och träningsiver som Avestas Stjärnlag visar prov på, kan inte överglänsas av världsmästerskapet i fotboll!

På fotbollsplanen på Avesta AIK:s anläggning samlas varje måndagkväll ett stort antal människor för att ägna sig åt det bästa de vet - fotboll. Här handlar det om att lira boll - och umgås.
Stjärnlaget - som består av personer med olika funktionshinder - bildades för fem år sedan, efter ett samtal mellan Lars Isaksson och Anders Lönnqvist. Den senare kan sägas mer eller mindre ha vuxit upp vid fotbollsplanen.
— Ja, skrattar han själv, jag har nog varit här i 34 år nu. Både farsan och mamma spelade fotboll och mina bröder också så det var naturligt att jag följde med och var här.
På Avestavallen blev han snart välkänd. Men det dröjde alltså till början på 20-talet innan han själv började lira boll - på riktigt,
— Det här är riktigt roligt, skrattade han när Lokalt I gjorde ett besök en träningskväll.
Att även funktionsnedsatta har möjlighet att spela fotboll tycker han är både viktigt - och självklart. Extra roligt tycker han det är att spela regelrätta matcher. Själv är han anfallare
— Jag var väl bara fyra år när jag såg Kenneth Andersson som blev min stora idol. Han var ju också anfallare, säger Anders.
Laget har vuxit genom åren. Åldersspannet är från 15 år till 65. Totalt är de ett 25-tal spelare, men det är inte ovanligt att nya deltagare ramlar in. En av de senaste som börjat spela boll är Roni, som tyckte att träningen var roli.Så han skulle komma tillbaka nästa gång - men då i bättre kläder.
Många av spelarna stoltserar i speciella tröjor med texten Stjärnlaget på ryggen. Men det är inte alla som använder den i träning. Alex anses vara lagets mest välklädde, konstaterar Lars Isaksson. Alex tar nämligen gärna på sig skjorta eller väst och - skepparmössa.
Deltagarna har en givet plats i laget och spelar utifrån sin förmåga och ork.
Efter en lustfylld uppvärmning med rytmiska tongångar med bland annat VM-låten från 1994 - När vi gräver guld - så delades de många deltagarna in i lag och spelade regelrätta matcher. Inte på fullstor plan, men likafullt med samma energi och entusiasm som vilken VM-match som helst. Och det är bara positivitet i spelet. Gör det ena laget mål så jublar även motståndarna. Skulle det gå långsamt framåt för någon spelare, ja, väntar de andra in. Här är skratten och kramarna lika viktiga som målen. Här får alla spela. Alla har roligt. Alla vinner.
Som stöd har Stjärnlaget flera ledare. En av de senare är Alice Dahle, som precis börjat sitt arbete som intendent och föreståndare på det nya och blivande fotbolls- och tröjmuseumet i Koppardalen.
— Det här var ju superkul, var hennes spontana kommentar efter den första träningskvällen. Det här är ett så fint initiativ. Framför allt är det ju en så fantastisk glädje, sa Alice.
Den glädjen är dessutom smittsam. Stjärnlaget lockar inte bara publik till sina matcher. Som alla - riktigt stora - lag, återfinns det också många åskådare på träningen.En del är givetvis anhöriga, och ibland även spelare, som Hasse som hade glömt sina skor och fick heja från långsidan i stället. Men även andra som bara vill ta del av genuin fotbollsglädje som sprids av Stjärnlaget
Eller som ledaren Anna Jansson konstaterar:
— Vi har samma behov av att få spela fotboll men vi gör det på lite annorlunda sätt och där alla får göra det i sin takt och stil.
Givetvis handlar det i grunden om att dela ett gemensamt intresse och att tillhöra en gemenskap. Det sistnämnda inte minst viktigt - därför är det ju självklart att alla träningspass avslutas med - fika!