Banner Zone 2 |
Banner Zone 3 |
Banner Zone 1 |
”Ingenting är omöjligt sa ofta min farfar. Sant - och kanske inte sant. Men vid olympiska spelen i Paris skrev Borlängesonen Anton Källberg sig in den svenska idrottshistorien genom att göra i det närmaste omöjliga.”
Lokalt i:s Niclas Bergvall hyllar Anton och tittar tillbaka på några andra klassiska OS-tillfällen genom historien.

Det finns mycket att skriva om olympiska spelen.
Ett är att ett av mina första minnen från OS. Året var 1972 och spektaklet avgjordes i München. En sjuårig Niclas fick då bland annat se Dave Wottles klassiska spurt på 800 meter.
Om jag såg det live eller i efterhand vet jag inte, men då och då har jag plockat fram 22-åringens fantastiska seger efter en lite annorlunda taktik.
Dessutom sprang han i keps!
Ni som aldrig sett loppet bör göra det nu - klicka här.
Ingenting är omöjligt sa ofta min farfar.
Sant - och kanske inte sant.
Jag minns att jag sa till Gösta, som min farfar hette, att det går inte att äta upp en hel bil.
”Jo, men det tar lång tid och är inte så gott.”
Svarade farfar.
I OS är det mesta möjligt, det visar om inte annat när 28-årige Steven Bradbury från Australien vann guld i short track 1 000 meter i Salt Lake City 2002.
Också en film på Youtube som jag gärna kollar in en regnig höstkväll.
Här kan du se den fantastiska historien.
Eller varför inte USA:s bragd vid OS i Lake Placid när de de fick de ryska hockeyjättarna på fall. Ett gäng collegegrabbar vann guld och som ni kanske vet sedan dess kallas ”Miracle on ice”.
Nu skriver vi 2024 och olympiska spelen pågår i Paris för tredje gången (de tidigare åren är 1900 och 1928).
Ett OS som inleddes med en fantastisk invigning och som många sätt och vis har varit lyckad för de svenska idrottarna.
Och att ingenting är omöjligt visade de svenska pingispojkarna.
Nu blev det visserligen en väntad förlust i finalen mot Kina, men räkna med att sporten kommer att få ett rejält uppsving de närmaste åren.
Det brukar bli så när det går bra.
Borlängesonen Anton Källberg har i alla fall skrivit in sig i den svenska idrottshistorien efter vändningen i semifinalen mot Japan.
Allt har redan skrivits om 26-åringen, men äntligen fick han en plats i rampljuset.
5-11 och 5-11.
Då var det många av oss som gick och la sig…
Anton hängde med huvudet och Tomakazu Harimoto såg ut att gå mot en enkel seger.
Ja, det var närmast jobbigt pinsamt att titta och vi kan bara gissa hur Anton mådde.
Men ingenting är omöjligt och resten är svensk pingishistoria.
Om jag gick och la mig? Nej, och kanske var det farfars ord om att ingenting är omöjligt som fick mig att hänga kvar.
Och jag fick då uppleva en av de häftigaste sporthändelserna i mitt 59-åriga liv: Bragden i Paris!
Att det skulle bli något av grabben från Skräddarbacken, och även lillasyster Stina, visar om inte annat detta reportage i SVT från 2011.
Hur många medaljer Sverige tar i OS är inte klart, det återstår några dagar. Men SOK:s mål, tio medaljer, är uppnått.
Finska OS-organisationens mål var två medaljer, men för första gången någonsin blir våra grannar helt utan medalj vid ett OS.
Och faktum är att Finland länge haft det jobbigt vid sommar-OS, sedan 2004 har det bara blivit ett enda guld på sex OS - 2008 vann Satu Mäkelä-Nummela i trapskytte.
Inte ens i spjutkastning blev det några medaljer för Finland trots tre herrar i finalen i Paris.
Till sist. Dave Wottle vann inte så mycket mer på den stora scenen. Han drogs med skador i många år före OS och året efter, 1973, la han ner sin karriär och blev i stället tränare.
Steven Bradbury vann inte heller så mycket mer, men han fick ett uttryck döpt efter sig ”Att göra en Bradbury” som betyder att nå en oväntad framgång.
Från USA:s guldlag i ishockey var det 13 spelare som nådde NHL. Bäst gick det för Noel Broten, Ken Morrow, Mike Ramsey, Dave Christian och Mark Johnson som alla spelade många år i NHL med stora framgångar.
Hetast just nu,
Givetvis Anton Källbergs redan klassiska match mot Tomakazu Harimoto.
Kallast just nu.
På måndag infinner sig den där jobbiga tomheten när OS är över.