Kursen som vissa tycks ha missat

Av Lisa Bjorklund

Det har blivit vanligt vid anställningsintervjuer att arbetsgivare ber den arbetssökande att berätta om en konflikt personen erfarit. Och om hur man tog sig ur den.

Det hände mig för ett antal år sedan. Förstummad av frågan försökte jag komma på en historia, där jag själv skulle framstå som en utomordentlig diplomat.

Men det enda som dök upp var en berättelse som inte alls hade ett gott slut.

Med lite välvilja, generositet och förmåga att sätta sig in i andras perspektiv, kunde konflikten ha retts ut. Men i stället gick min kompis och jag skilda vägar och det tog nog minst ett halvår innan någon av oss klarade av att klämma ur sig ett förlåt.

Att en arbetsgivare ställer frågan, är förstås för att de vill veta hur lätt man hamnar i konflikter, och om man gör det – hur tar man sig ur?

Det finns ju en mängd kurser för sånt här. En snabb googling visar att man kan lära sig hur man: ”Hanterar konfliktfyllda situationer på ett konstruktivt sätt och bidrar till att de inte uppkommer”. Eller: ”Hur man lär sig mer om ett lågaffektivt bemötande”.

Men man är ju trots allt människa, och det är inte alltid det lättaste när det kommer till konflikter. Hur mycket ska man lyssna och sätta sig in i andras perspektiv? Och när är det läge att sätta ner foten och bli förbannad? När ska man vara ärlig och när är det bättre att vara ”lågaffektiv”?

När jag börjar tänka på saken finns det mycket som kan ge upphov till konflikt. Pengar, orättvisor, missförstånd, svek, lögner och folk som inte respekterar gränser.

En gång frågade exempelvis en granne om han fick ställa sin bil på min infart. Jag trodde det rörde sig om några timmar. Men när jag sagt ja, så sa han: ”i tre veckor?”.

För att inte tala om dem som ska missförstå allt. Sånt kan helt klart skapa konflikt. Att snälltolka, är definitivt något som är med på konflikthanteringskurserna.

För att återgå till konflikten jag tog upp i arbetsintervjun, så slutade den med att jag sa till min vän, något i stil med: ”Vilken diva du är” och ”då behöver vi inte höras mer”. Och jag kan erkänna – jag fick inte jobbet.

Så vad är då knepen för att undvika konflikter? Jag tror det bästa är att inte ta sig själv på alltför stort allvar. Lägg ner prestigen, du behöver inte alltid ha rätt. Använd humor och försök lyssna.

Råd, som kanske också skulle passa en och annan politiker eller världsledare – som uppenbarligen fått jobb, trots att de inte ens klarat grundkursen i konflikthantering.