De dokumenterar Borlänges kulturhistoriska miljöer

Av karin.diffner@lokalti.se

Arbetarbostäderna i Bysjön byggdes i början av 1920-talet enligt ritningar av arkitekt Osvald Almqvist som även ritat husen i Bergslagsbyn. På 1990-talet byggdes tre nya bostadshus som utformades för att likna de gamla.

Hedvig Mol är byggnadsantikvarie på Dalarnas Museum och har tillsammans med kollegan Kristoffer Ärnbäck arbetat med Borlänges kulturmiljöprogram sedan 2022.

Syftet med programmen är att de ska användas som kunskapsunderlag i framför allt plan- och bygglovsprocesser där kulturhistoriska värden i bebyggelsen och landskapet ska tas tillvara.

– Att en byggnad eller miljö är kulturhistoriskt värdefull innebär att den berättar något om tiden då den byggts eller de olika skeenden som format den, förklarar Hedvig.

Erssonska villan i Borlänge uppfördes i början av 1920-talet av bildirektören Erik Gustaf Ersson och hans hustru Martha Elsa Krebs, som härstammade från Leipzig i Tyskland. Byggnadens utformning, med bland annat svängande tak, påminner om den tyska jugend

I Borlänge har industrin varit viktig för att forma staden. Det betyder att byggnader och miljöer med tydlig anknytning till industrierna är kulturhistoriskt värdefulla.

– Det finns också en rik historia av jordbruk på Tunaslätten. Ute i landskapet finns flera äldre gårdar och jordbruksmark som kan ha brukats i många hundra år, fortsätter Hedvig Mol.

Var det något särskilt som ni upptäckt under arbetet?

– Ja, vi fick upp ögonen för hur fantastiskt Borlänge lyckades vända utvecklingen efter stålkrisen på 1970-talet till skillnad från andra orter.

Före detta Kopparbergs läns sparbank i kvarteret Sigrid berättar om omvandlingen av Borlänges stadskärna under 1960- och 1970-talen. Under denna tid uppfördes många nya stora affärs- och kontorsfastigheter, med ambitionen om att skapa ett hypermodernt och

Politikerna fick då tre stora statliga myndigheter att flytta sina huvudkontor till Borlänge, något som ledde till mycket nybyggnation av kontorsbyggnader, bostäder och annan samhällsservice.

– Då byggdes flera påkostade och spektakulära byggnader som Banverksskrapan, Teknikdalen och Galaxen, säger Hedvig Mol.

För den som vill läsa mer om de olika kulturmiljöområdena finns gott om information på kommunens hemsida. Här kan man ta del av kulturhistoria från Övre Valsan och Valshed i norr till Tuna-Hästberg och Smälla i söder.

Bilderna härintill är några av byggnadsantikvariernas egna favoriter bland Borlänges kulturmiljöer och även fotograferade av dem.

Finnsåsens fäbodar i den sydvästra delen av Borlänge kommun användes för fäbodbruk av bönder från Esaiegårdarna och Finngårdarna. Platsen finns omnämnd i skrift från tiden kring år 1600 och var vid denna tid en så kallad skogsfinsk bosättning. Fäbodbruket

Viktiga epoker

Kulturmiljöprogrammet är kategoriserat utifrån fyra tidsepoker som tydligt påverkat Borlänge:

Bondesamhället: Fram till cirka år 1870.

Industrisamhället: Cirka 1870-1930.

Den moderna staden: Cirka 1930-1970.

Den postmoderna staden: Cirka 1970-2000.

Källa: Borlänge kommun

Funkishusen Plåt och tråd i Forssa är egentligen gamla arbetarkasernen från den nu försvunna Hyttsidan – eller Hushagen söder om järnvägen. Byggnaderna flyttades till sitt nuvarande läge och omdanades till moderna lägenhetshus med start år 1947.

Bebyggelsen i kvarteret Alf i Hagalund är uppförd under det senare 1960-talet, ritad av arkitekterna Eino Talomaa och Bertil Lagerås vid Svenska Riksbyggen. Bostadshusen har många fina detaljer såsom delvis kaklade fasader och fönsterbänkar i kopparplåt.

Båthusen vid Gimmen byggdes av arbetare vid Domnarvet och Kvarnsveden. Det fanns inga bra vägar på land till fäbodarna kring Gimmen och Issan, så mindre djur som får transporterades ibland med små båtar över sjön.