Banner Zone 2
Banner Zone 3
Banner Zone 1
LUDVIKA & SMEDJEBACKEN 2026-01-04 KL. 15:15

Möt Lokalt i:s flitiga insändarskribent

Av Sara Flodin

SMEDJEBACKEN. Anne-Christine Persson, 74 år, är en av Lokalt i:s flitiga insändarskribenter som publicerats otaliga gånger på Åsikten, tidningens insändarsida. Livets skiftningar och Anne-Christines erfarenheter har präglat det som hon skrivit i sina insändare, dikter och noveller.
– Jag blir knäpp om jag inte får skriva av mig, säger Anne-Christine som led av dyslexi som ung.

Möt Lokalt i:s flitiga insändarskribent
Ann-Christine Persson har fått otaliga insändare publicerade på Lokalt i:s insändarsida "Åsikten", som startades för drygt ett år sedan. Foto: Sara Flodin

Några av de insändare som Ann-Christine haft publicerade på Åsikten. Foto: Sara Flodin
Några av de insändare som Ann-Christine haft publicerade på Åsikten. Foto: Sara Flodin
Första insändaren fick Anne-Christine publicerad i ungdomstidningen Bildjournalen 1967. Foto: Sara Flodin
Första insändaren fick Anne-Christine publicerad i ungdomstidningen Bildjournalen 1967. Foto: Sara Flodin

Drygt ett år har Åsikten, Lokalt i:s insändarsida, existerat. Sedan starten har Anne-Christine Persson skrivit mängder med insändare som publicerats på sidan. Men det är inte bara till Lokalt i som Anne-Christine skickar in insändare.

Denna dag har hon fått brev från Hemmets Journal som tackar för en text som hon skrivit om en kontrollerande svärmor och som kommer publiceras i tidningen framöver. Anne-Christine uppskattar att tidningen svarar henne i ett traditionellt brev.

Första insändaren fick hon publicerad i ungdomstidningen Bildjournalen 1967 när hon var 16 år:

"Killar i staden Ludvika, vill ni vara snälla och tala om ifall ni är rädda för att vara ihop med mulliga eller tjocka tjejer" skrev hon med underskriften "Ann-Ki".

– Jag vågade inte gå ut med mitt eget namn när jag var ung, berättar Anne-Christine och att hon skrev den för hand uppe på sitt flickrum.

Anne-Christine som till viss del led av dyslexi som ung bestämde sig för att kämpa och ta sig över problemet. Det var då skrivandet av insändare började med hjälp av hennes pappas skrivmaskin.

– Skrivmaskinen kan jag utantill, intygar Anne-Christine som tycker att det är svårare att förstå sig på moderna datorer.

Klicka HÄR för att läsa en insändare Anne-Christine skrivit om våld på tv:n!

Att hennes första insändare blev publicerad i Bildjournalen gav henne uppmuntran och lust att fortsätta kämpa.

Vi två, Starlet, Året Runt, Allers, Saxon och Kvällsstunden är några av alla tidningar som publicerat hennes texter som även bestått av noveller och dikter. 1969, efter att hon träffat sin nuvarande man, fick hon en insändare publicerad i Damernas Värld med rubriken "Fy för nyfikna grannar", under avdelningen "ordet är fritt". I insändaren beklagar sig Anne-Christine, då med signaturen "Fröken Fredriksson", över att grannarna står i fönstren och tittar på henne och pojkvännen:

– Jag glömmer aldrig det där, säger Christina och skrattar åt minnet innan hon konstaterar att dessa tidningar inte längre existerar och att det fanns många fler tidningar som publicerade insändare förr.

Anne-Christine skriver sina insändare på en elektrisk skrivmaskin. Foto: Sara Flodin
Anne-Christine skriver sina insändare på en elektrisk skrivmaskin. Foto: Sara Flodin
Ann-Christine har även blivit publicerad i många andra tidningar genom åren. Foto: Sara Flodin
Ann-Christine har även blivit publicerad i många andra tidningar genom åren. Foto: Sara Flodin

Anne-Christine har alltid haft mycket att berätta och insändarna har varit en kanal ut för hennes historier och åsikter. Hon vet inte hur många insändare hon kan ha skrivit, men tror det rör sig om ett par hundra. Ett samhällsengagemang och förståelse för de svaga i samhället driver henne att skriva dessa insändare.

Tidningarna där hennes texter publicerats ligger förvarade i lådor under dubbelsängen. Att vara insändarskribent är en stor del av Anne-Christines liv.

– Det har blivit min fritid, jag blir knäpp om jag inte får skriva av mig, konstaterar hon och att det blir en kanal ut för hennes åsikter.

Händelser i Anne-Christines liv har påverkat hur hon har skrivit och hon konstaterar att det många gånger varit hennes "räddning".

– När jag är ute och går i skogen kommer jättefina tankar som jag vill skriva ner, men blir jag störd blir det inte så, men vissa kommer jag ihåg. Jag får springa in och skriva upp några ord här och där.

Att skriva om äldre samt vård och omsorg är något som ligger Anne-Christine varmt om hjärtat då hon varit yrkesverksam som undersköterska i 30 år på Ludvika Lasarett och även vårdat anhöriga.

Klicka HÄR för att läsa en insändare Anne-Christine skrivit om äldrevården!

Hon känner empati för de som har det svårt och känner en oro för åldringsvården då hon sett baksidan av denna men fortsätter att kämpa:

– Jag kan inte annat än att bli förbannad på hur det är, säger Anne-Christine och nämner att hon inte gillar att vårdanställda ska städa, åsikter som hon flaggar för kan komma som en insändare framöver.

Även då livet är svårt speglas i insändarna. 1988 miste Anne-Christine sin yngsta dotter som då var fem år. På sista april förändrades familjens situation i ett ögonblick.

– Då kom många negativa tankar som jag skrev ner. Folk kunde se i mina dikter att det var mörkt.

Klicka HÄR för att läsa en insändare som Anne-Christine skrivit om stölder på sin dotters grav!

På 90-talet medverkade Anne-Christine i tv-programmet Sköna Söndag där hon blev intervjuad av Anna Wahlgren angående dotterns bortgång. Hela familjen medverkade även i Maj Fants talkshow för att berätta om olyckan.

Första insändaren i Bildjournalen. Foto: Sara Flodin
Första insändaren i Bildjournalen. Foto: Sara Flodin

Då många av de gamla veckotidningarna nu är nerlagda skickar Anne-Christine mest in till Hemmets Journal och Lokalt i.

Anne-Christine tycker att det är viktigt att vanliga människor får säga sin åsikt och uppmanar andra att skriva insändare. Hon uppmanar folk att skriva insändare i stället för att vara elaka på sociala medier.

– Det gillar jag inte, säger Anne-Christine bestämt.

Under året tror hon att hon själv kommer skriva mer om vård, oron i världen och samhällets unga.